Godnatt då.

Förut berättade jag om hungerkval. Det hjälper faktiskt att ligga i fosterställning. Det känns inte lika farligt och det gör inte lika ont då. Men förut idag fick jag ett återfall. Jag åt och åt tills jag nästan sprack. När jag kom på vad jag gjorde slängde jag iväg maten. Sedan fick jag panik. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Helt skräckslagen blev jag. När det var försent kom jag på att spy upp maten. Men alla kalorierna hade redan tagits upp av kroppen. Jag känner hur allt fett samlas på magen. Jag får inte äta något imorgon. Jag har blivit så svag mot hungerkänslorna. Får inte äta, Får bara inte!


Jag vill komma ur detta. Det börjar bli jobbigt, men jag kan inte. Jag kan bara inte. Jag vet inte hur. Detta är inte bra. Förut tyckte jag om min livsstil. Men nu, känner jag att livet är inte värt att leva.


Ni som säger att det bara är att börja äta, nu vet inte hur det är.


Hörs imorgon, Stay Beautiful!